En dalahäst är en täljd, stiliserad trähäst med målad dekor från Dalarna. Den är vanligen 10–25 cm hög, började som leksak och såldes på marknader i Mellansverige. I dag tillverkas dalahästarna framför allt i Nusnäs i Mora kommun, och hästen räknas som en av de vanligaste symbolerna för både Dalarna och Sverige.
| Dalahäst i korthet | |
|---|---|
| Vad | Täljd trähäst med målad dekor (krusning) |
| Ursprung | Byarna i Mora socken, Dalarna |
| Tillverkas i dag | Nusnäs i Mora kommun |
| Träslag | Furu |
| Vanlig storlek | 10–25 cm, mätt från fot till örats spets |
| Klassisk färg | Röd med dekor i vitt, blått och grönt |
| Blev Sverigesymbol | Vid världsutställningen i New York 1939 |
Vad är en dalahäst?
Dalahästen är ett hantverk i trä: en häst som täljs ur ett tillsågat ämne och sedan målas för hand. Dekoren kallas krusning och hämtar sitt formspråk ur samma allmogekonst som kurbitsmåleriet. Grimma och selar målas oftast med mönster i vitt och blått.
Under 1900-talets första halva var grundfärgerna engelskt rött eller blymönja, som skulle efterlikna en brun häst, eller vitt och ljusgrått med blå inslag som skulle likna en apelkastad skimmel. Den röda dalahästen är fortfarande den klassiska, men i dag finns hästen i blått, svart, vitt och många nya färgsättningar.
Historien: från timmerkojorna runt Mora
Enligt Institutet för språk och folkminnen (Isof) täljdes trähästar i Dalarna redan på 1600-talet. Mora kommun och Nils Olsson Dalahästar beskriver hur skogsarbetarna i byarna runt Mora på 1700-talet började tälja hästar i sina timmerkojor om kvällarna. Hästarna blev en biprodukt till traktens möbelsnickeri och en leksak som såldes på marknader, och de reste med handelsresande runt om i Sverige.
På 1830-talet fick hästarna sitt blommönster, det vi i dag kallar kurbits. Fyra byar i Mora kommun var särskilt kända för sin tillverkning av trähästar: Bergkarlås, Risa, Vattnäs och Nusnäs. De ligger i Östfjärdingen öster om Österdalälven, innan älven når Siljan.
Runt sekelskiftet 1900 blev några släkter kända snidare och krusare, bland dem familjerna Nisser och Hvit i Vattnäs, familjen Falk i Bergkarlås och familjen Rytter i Risa. Upptecknaren Filip Rombo beskrev 1940 för Isof hur trähästarna var den mest utbredda hemslöjden i Vattnäs. Verkstaden bestod av en såg, en yxa och en kniv, så arbetet kunde följa med till skogen, kolningen och fäboden. Virket skulle hållas färskt och grävdes därför ner i en myr.
Nusnäs dalahäst: Nils Olsson och Grannas
Traditionen lever vidare i byn Nusnäs genom två tillverkare: Nils Olsson Dalahästar AB och Grannas A. Olsson Hemslöjd AB. Nils Olsson har tillverkat dalahästar i Nusnäs sedan 1928. Båda tar emot besökare, och Mora kommun skriver att tusentals turister varje år åker till Nusnäs för att se hur hästarna görs.
Isof beskriver att en del produktion sker på plats, medan tillsågade hästar också körs ut till slöjdare som täljer, målar och krusar dem enligt ett förlagssystem av äldre ordning. Det är därför ingen häst är den andra helt lik.
Så tillverkas en dalahäst
Arbetet börjar i skogen. Råvaran är furu från trakten, och Siljanssågen i Mora, invigd 1897, levererar virket. “Vi väljer ut virke som passar mellan kvistvarv och som har den kvalitet som krävs för att bli dalahästar”, säger Jon Hansson, vd vid Bergkvist Siljan Skog, till Mora kommun.
Ämnet sågas ut efter en mall och hästen täljs sedan till med kniv. Dalahästarna täljs i dag med slöjdknivar från Morakniv, i modellnumren 105, 106 eller 120. Därefter grundmålas hästen och krusas för hand med dekoren. De handmålade detaljerna varierar något i färg och mönster mellan hästarna.
Världsutställningen i New York 1939
Dalahästar såldes som souvenirer redan på världsutställningen i Paris 1937. Det stora genombrottet kom två år senare. På världsutställningen i New York 1939 stod en 2,8 meter hög dalahäst som blickfång vid entrén till Sveriges paviljong. Den var inte gjord i Dalarna utan på Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping, men äkta dalahästar såldes inne i paviljongen.
Dalarnas museum beskriver det som att en regional souvenir då upphöjdes till en nationell symbol. Enligt Mora kommun är dalahästen i dag den vanligaste souveniren som turister köper när de besöker Sverige.
Röd, blå eller svart: att köpa en dalahäst
Tillverkarna mäter hästen från foten till örats spets. Mindre hästar på några centimeter står ofta i grupp, medan en häst på 30 cm eller mer blir ett tydligt blickfång. Med namn och datum är dalahästen en klassisk dopgåva.
Hos Nils Olsson i Nusnäs kostar en röd, blå, svart eller vit dalahäst från 229 kr (kontrollerat oktober 2026). Priset stiger med storleken. Den som handlar på nätet kan kontrollera tillverkarens namn innan hästen läggs i varukorgen, eftersom det finns gott om kopior.
Hur vet man att produkten är en äkta dalahäst?
En dalahäst från Nusnäs är täljd i furu och målad för hand. Små variationer i färg och krusning är därför ett tecken på hantverket, inte ett fel. En äkta trähäst känns också på tyngden. Fråga efter tillverkaren, Nils Olsson eller Grannas A. Olsson, om butiken inte anger den.
Mer om dalahästen
Världens största dalahäst står i Avesta
Där riksväg 70 och 68 möts i Avesta står världens största dalahäst. Den är 13 meter hög, 12,8 meter lång och väger 66,7 ton. Stommen är av stål, och skalet är sprutbetong som målats röd.
Dalahästen i konsten och på museum
Sigrid Hjertén målade oljemålningen Den röda trähästen 1934. Dalarnas museum har troligtvis världens största samling av dalahästar, från de äldsta till dagens fria tolkningar. Nya varianter tillkommer också: ludvikahästen är dekorerad med penséer och sälenhästen är grön med hjortron, och Ikea lanserade 2001 en serie prydnadshästar inspirerade av den traditionella dalahästen.
Fler djur ur samma hemslöjd
I samma tradition täljdes och krusades även grisar och tuppar, medan kor, duvor och hundar är ovanligare. Nils Olsson Dalahästar säljer i dag också dalatuppar i flera storlekar.
